Fototeori

Begreppet fotografera härstammar från grekiskans phos som betyder ljus och graphein som betyder rita. När vi forgraferar ritar vi alltså med ljus. Vi måste därför känna till våra verktyg och hur ljuset fungerar. I detta avsnitt går jag igenom de grunder du behöver för att kunna arbete kreativt med kameran.

Ljusets väg i kameran

När du fokuserar
I en spegelreflexkamera ser du allt som kommer med i slutliga bilden. För att bilden skall synas i sökaren måste det finnas en spegel som bryter strålgången och ett prisma som vänder bilden rätt.

När du ställer in kameran mot motivet är bländaren helt öppen för att så mycket ljus som möjligt skall släppas in.

Slutaren är då stängd så att det inte kommer något ljus på sensorn.

När du tar bilden
När du tar bilden åker bländaren snabbt till inställt värde och spegeln fälls upp. Slutaren öppnas under den tid som du eller automatiken valt för att släppa in lagom mycket ljus till sensorn så att en rätt exponerad bild skall kunna registreras. 

När bilden är tagen stängs slutaren, bländaren öppnas och spegeln åker tillbaka.

Observera att motivet registreras upp-och-ner på sensorn, men datorn i kameran vänder den rätt igen.

Exponeringstriangeln

Det finns tre variabler för en rätt exponerad bild. Dessa kan kombineras på ett stort antal sätt för en rätt exponerad bild, men resultaten skiljer sig. Vad som är rätt beror på vad det är man vill åstadkomma med sitt motiv och sin bild. Jag återkommer till detta när vi går igenom olika genrer inom fotograferingen.

Bländare

I en spegelreflexkamera sitter bländaren i objektivet. Med bländaren kan man styra hur mycket ljus som släpps in i kameran genom att hålet görs större eller mindre. 

Bländaröppningen styr också skärpedjupet. Detta är ett begrepp vi skall återkomma till, men innebär i korthet hur långt skärpan når i bilden.

Slutare

Slutaren bestämmer under hur lång tid som ljuset skall släppas in till sensorn. Siffrorna anger delar av en sekund – 1/125 betyder alltså en etthundratjugofemtedels sekund.

Slutartiden styr också hur "skarp" en bild med rörelser blir genom att en kort tid fryser motivet.

Känslighet

Vi kan även styra hur känslig för ljus sensorn skall vara. Hos de flesta moderna kameror finns det också en funktion där kameran väljer optimal känslighet inom vissa gränser utifrån motivet.

Generellt gäller att man skall försöka använda så låg känslighet som möjligt (lågt ISO-tal) för att undvika brus i bilden. Ju högre ISO-tal man har, desto lättare blir det att fotografera under dåliga ljusförhållanden, men bilden kan se "suddig" ut på grund av bruset.

Bländaröppning

Ju lägre bländartal (f-tal) desto mer ljus släpps in i kameran. Bländartalen har ett antal fasta steg, där siffrorna kommer från en matematisk formel för arean på öppningen. För varje helt steg fördubblas eller halveras mängden ljus som släpps in.

Exponering

Som du sett ovan innebär varje steg hos slutartiden eller bländaröppningen en fördubbling eller halvering av den mängd ljus som släpps in. Detta innebär att om du minskar slutartiden med ett steg, måste du öppna bländaren med ett steg för att det skall bli samma exponering förutsatt att ISO-talet är detsamma.

Du kan alltså välja många olika kombinationer av slutartid och bländare för att få rätt exponering på samma motiv beroende på vilka effekter du vill uppnå. Observera att detta bara är ett exempel baserat på godtyckligt valt ljusförhållande. Vad som är rätt exponering beror helt på motivet och ljuset.

Övningar

Innan du går vidare skall du öva dessa begrepp och samband med kameran. Ta hjälp av användarhandboken.
• Ändra kamerans ISO-tal – vilka inställningsmöjligheter finns det?
• Välj läge Av (bländarautomatik) – se hur slutartiden ändras med bländaröppning.
• Välj läge Tv (tidsautomatik) – se hur bländaren ändras med slutartiden.

Objektivet

En av de största fördelarna med en systemkamera är att det går att byta ut objektiven. Detta gör att man kan anpassa kameran efter vad man vill fotografera – fågelfotografen, porträttfotografen och landskapsfotografen har ju helt olika behov och önskemål!

Vi kan dela in objektiven på många olika sätt, men vi börjar med att titta på brännvidden. Detta begrepp innebär hur stor bildvinkel objektivet ger och därmed hur "brett" kameran ser.

Teleobjektiv

Teleobjektivet fungerar som en kikare och förstorar det du ser. Detta innebär att teleobjektivet ofta blir stort och tungt (och dyrt!). Du inser då att teleobjektiv främst används av fotografer som behöver komma närmre sitt motiv, till exempel djur och idrottare. Teleobjektiv kräver normalt stativ för att undvika skakningsoskärpa. Du kan räkna ut förstoringen genom att dela brännvidden på ditt teleobjektiv med 50. Ett 400 mm teleobjektiv förstorar alltså 8 gånger – som en normal kikare.
Ett lätt tele är lämpligt för porträtt-

Normalobjektiv

Ett normalobjektiv ger ungefär samma perspektiv som du ser, så du undviker de förvrängningar som både både teleobjektiv och vidvinkelobjektiv ger.

Vidvinkelobjektiv

Med ett vidvinkelobjektiv ser kameran mycket åt sidorna, så detta är ett lämpligt val om du vill ha med mycket av motivet, till exempel när du fotograferar interiörer eller på trånga platser. Nackdelen är att raka linjer blir böjda. Detta gäller speciellt för fish-eyeobjektiv, där bilden blir helt rund. Använd inte vidvinkel för porträtt – det kommer att se ut som att näsan är mycket större än den är och att öronen sitter långt bak!

Brännvidderna ovan härstammar från den analoga tiden med film i kamerna. Med digitala sensorer blir det lite mer komplicerat eftersom senosorerna har olika storlek. Den gamla filmen hade storleken 24 x 36 mm och det finns digitala kameror med denna sensorstorlek, men de är oftast dyra. Fördelen är att med dessa så kallade fullformatskameror blir språkbruket detsamma som på den gamla analoga tiden. Med mindre eller större sensorer blir bildvinklarna och gränserna ovan annorlunda, men för att ändå ge en uppfattning väljer de flesta kameratillverkare att ange sina objektiv motsvarande fullformat. Vi återkommer till senorn senare i kursen, men våra kameror (Canon EOS1200D/1300D) har en sensor som kallas  APS-C och är 22,2 x 14,8 mm stor. Detta gör att att ovanstående bränvidder måste multpliceras med 1,62. Standardobjektivet på 18-55 mm är alltså egentligen 30-90 mm – alltså lätt vidvinkel till lätt tele.

Fast brännvidd eller zoom

Zoomobjektiv, där man kan variera brännvidden, har funnits i drygt 50 år och kvaliteten blir allt bättre. Objektiv med fast brännvidd har dock fortfarande flera fördelar – mindre, lättare, bättre ljusstyrka och framförallt skarpare. Fördelen med zoomobjektiv är att man kanske bara behöver ha med sig ett objektiv i stället för tre.

Mer om skärpedjup

Som vi tidigare sett är skärpedjupet det avstånd i bilden där vi upplever att bilden är skarp – föremål framför och bakom detta område är mer eller mindre oskarpa. Det är framförallt bländaren som detta – liten bländaröppning ger stort skärpedjup, men det beror också på brännvidden och hur vi ställer in skärpan.

Ändra bländare

Flytta fokus

Ändra brännvidd

Mer om rörelseoskärpa

Rörelseoskärpa är ett stort problem vid vissa typer av fotografering, medan det kan används mycket kreativt om man behärskar dess egenskaper. Rörelseoskärpa avgörs av motivets rörelse och kamerans slutartid. Generellt gäller att:

• För handhållen kamera skall du inte använda längre slutartider än objektivets brännvidd för att undvika skakningsoskärpa. Detta innbeär att plåtar du med 60 mm brännvidd skall slutartiden inte vara längre än 1/60 sekund. Stativ är annars en bra hjälp!

• Ju fortare ett föremål rör sig desto snabbare behöver slutartiden vara.

• Bakgrunden kan göras suddig men ett rörligt föremål skarpt om du följer föremålet med kameran.

Jag återkommer senare i kursen med mer tips om hur man kan använda rörelseoskärpa kreativt.

Övningar

Innan du går vidare skall du öva dessa begrepp och samband med kameran. Ta hjälp av användarhandboken.
• Hur motivet förändras vid olika brännvidder
• Hur skärpedjupet förändras med bländare och brännvidd
• Hur rörelseoskärpa förändras med slutarhastighet, brännvidd och bildstabilisering
• Planera nästa fotouppdrag (Fotouppdrag 1 i Classroom)

Ljus och färg

Utan ljus, ingen bild och utan ljus ingen färg. Ljus är en sorts strålningsenergi där olika våglängd ger olika egenskaper. Om man ordnar strålarna efter våglängd får man ett elektromagnetiskt spektrum med både synliga och osynliga strålar. Ljus kallar vi den del av detta spetrum som det mänskliga ögat kan se. 

Vitt ljus består av många olika färger, men hur fördelningen ser ut beror på ljuskällan. Solljuset kan också variera beroende på när på dagen man fotograferar och på vilket väder det är.

Ljusets färgtemperatur mäts i kelvin-grader – ju lägre färgtemperatur, destor varmare är ljuset (drar sig mot rött) och ju högre tal destorkallare är ljuset.

Två olika färgsystem

När man fotograferar och efterbehandlar sin bilder kan man använda den additiva metoden (RGB) eller den subtrativa metoden (CMYK). Båda systemen kan skapa spektrats alla färger. Normalt används RGB för bilder som skall ses på skärm, medan CMYK anväds för bilder som skall skrivas ut eller tryckas.

Den digitala bilden

Kamerans sensor består av små ljuskänsliga celler som kallas för pixlar. Dessa omvandlar ljuset till elektriska signaler. Kamerans elektronik omvandlar i sin tur dessa till digital information. Pixlarna kan inte avgöra färg, utan bara ljusintensitet. För att få en färgbild är bildsensorn täckt av ett färgfilter. Detta har dubbelt så många gröna som blå eller röda filter eftersom man får en skarpare bild då.

Sensorstorlek

I kamerans inställningsmeny kan man välja hur stor del av bildsensorns pixelmängd som skall användas. Normalt väljer man största mängden för att få så bra utgångsmaterial som möjligt för vidare bildbehandling, men lägre upplösning sparar utrymme på minneskortet. Olika kameror har också olika antal pixlar på sensorn och olika mått på detta. Som vi gick igenom under objektivet, måste då brännvidden justeras med en omräkningsfaktor.

Filformat

I kameran och i Photoshop kam man använda många olika filformat. De vanligaste är:

JPEG – detta är ett komprimerat filformat som kan läsas av alla bildbehandlingsprogram.

RAW – ger maximal bildkvalitet eftersom filen är helt obehandlad.

PSD – Photoshops eget format. Används för redigering av bilder.

TIFF – är ett okomprimerat format som bäst passar för bildbehandlings- och layoutprogram. Används sällan idag.

EPS – är ett okomprimerat format som bäst passar för bildbehandlings- och layoutprogram. Används sällan idag.

Se även diskussionen om filformat, upplösning och kamerainställningar i fliken Photoshop.

Övningar

Innan du går vidare skall du öva dessa begrepp och samband med kameran. Ta hjälp av användarhandboken. Glöm inte att det finns en klickbar innehållsförteckning i slutet.
• Exponeringskompensation och automatisk exponeringsvariation (Gaffling)
• Vitbalans – prova hur du kan påverka denna
• Bildregistreringskvalitet – fundera på vilken inställning som är optimal
• Planera nästa fotouppdrag (Fotouppdrag 2 i Classroom)

Mäta avstånd

Det finns två olika sätt att fokusera – manuellt eller automatiskt. Som vanligt finns det för- och nackdelar med båda beroende på situation. Dagens digitala kameror och objektiv är gjorda för autofokus, så manuell fokusering är ovanlig.

Manuell fokusering

Autofokusen klarar normalt inte av:
• Starkt motljus
• Motiv med mängder av kontraster
• Motiv som är kontrastlösa
• Då huvudmotivet finns i utkanten av bildramen

Autofokus

Autofokus aktiveras med exponeringsknappen. När du trycker in denna halvvägs justeras objektivets avståndsinställning enligt de parametrar du valt.
 

Det finns två olika sätt att mäta avståndet på: Kontrastmätning och fasdetektering.

Kontrastmätning
Denna metod används mest i kompaktkameror. Mätningen är mycket noggrann, men relativt långsam eftersom det kan behövas många mätningar. Fungerar dåligt när det är mörkt.

Fasdetektering
En snabb och noggrann metod som fungerar bra vid mörka motiv. Den ställer in skärpan mot linjer, kanter och kontrastgränser.

Du kan också ställa in hur aktiv du vill att autofokusen skall vara beroende på om motivet är rörligt eller stillastående.

Följande autofokus
Här låser du ett rörligt motiv mot en autofokuspunkt. Kameran justerar sedan avståndsinställningen.

Icke-följande autofokus
Denna lämpar sig för stillastående motiv, till exempel porträtt. 

Bilderna ovan visar några utmaningar med autofokus. I bild A finns motivet i centrum på bilden, så här borde kameran kunna fokusera rätt. I bild B befinner sig motivet till höger i bilden så det finns risk för att autofokusen ställer in sig på bakgrunden (prickad ram). Eftersom denna ligger långt bort blir motivet suddigt. Vi kan flytta fokuspunkten manuellt (röd ram). Bilderna C och D är samma och även här ligger motivet långt från centrum. Flyttar vi fokuspunkt till det svarta får kan automatiken få problem eftersom det inte finns tillräckliga kontraster i detta område (röd ram). Flyttar vi däremot fokuspunkt till benen borde inte autofokusen ha några problem.

Mäta ljus

Kameran har en inbyggd ljusmätare, men som med all elektronik är den inte ofelbar. Automatiken blir lätt lurad eftersom ljusmätningen förutsätter att motivet är 18% grått. Detta innebär att ett snölandskap lätt blir underexponerat och mörka föremål blir överexponerade. Efter ett tags fotograferande kommer du att kunna avgöra när då måste göra en egen exponerings-kompensation med de inställningar vi gick igenom förra lektionen. Du kan också själv ställa in vilken ljusmätmetod som kameran skall använda.

Vid knepiga motiv kan du ställa in exponeringen efter den del du tycker är viktigast och sedan låsa exponering. Därefter kan du komponera om bilden.

Bilderna ovan visar några utmaningar med exponering. Bild A är ett porträtt i motljus. Det blir då så stora skillnader mellan skuggor (ansiktet) och högdagrarna (de ljusa området) att inget att detta blir rätt exponerat. Lösningen är att belysa ansiktet med en annan ljuskälla. I bild B blir problemet ännu större eftersom motivet inte befinner sig centrerat i bilden. Kameran mäter då mest mycket ljusa ytor och ansiktet blir underexponerat. Bild C och D är ännu tydligare varianter av ovan.DirektKamerans okomprimerade bildfil

Övningar

Innan du går vidare skall du öva dessa begrepp och samband med kameran. Ta hjälp av användarhandboken. Glöm inte att det finns en klickbar innehållsförteckning i slutet.
• Manuell fokusering
• Ändra autofokusfunktion
• Välja AF-punkt
• Enbildstagning och serietagning
• Ändra ljusmätmetod
• Planera nästa fotouppdrag (Fotouppdrag 3 i Classroom)

Måla med ljus

Ljuset:
– tar fram former och skapar spänning mellan ytor
 – ger bilden karaktär
– skapar stämning och atmosfär
– förstärker temperamentet i bilden

Sidoljus
Ljuset kommer antingen rakt från sidan eller snett framifrån. Lyfter fram detaljer i bilden.

Diffust ljus
Solljuset silas genom dis eller moln. Ger ett mjukt ljus med hela tonskalan.

Medljus
Fotografen har ljuskällan bakom sig och ljuset faller direkt på motivet. Visar motivet neutralt och tydligt.

Direkt ljus
Rent solljus. Ger hårt ljus med tydliga skuggor. Stora kontraster mellan svart och vitt. Kräver medveten exponering.

Motljus
Medljusets motsats.
Skapar djup i bilden.
Kräver medveten exponering.

Indirekt ljus
Reflekterat ljus från till exempel en vägg. Mjukt ljus som oftast är lättare att fotografera i än direkt ljus.
Större tonomfång.

Blandljus
Två ungefär lika starka ljuskällor belyser motivet.
Ljuskällorna kan ha olika färgtemperatur.

Blixtljus
Används när det befintliga ljuset inte räcker till.
– Direkt blixt
– Indirekt blixt
– Upplättningsblixt

Blixtens effekt

Styrkan hos en blixt anges som dess ledtal som anges vid  ISO 100. Du räknar ut blixtens räckvidd på följande sätt:

Här är ett tydligt exempel på den inbyggda blixtens begränsningar – huvudmotivet blir överexponerat och bakgrunden blir för mörk. Det är därför viktigt att lära sig hantera olika typer av blixtar och blixtfotografering för olika typer av motiv.

Övningar

Innan du går vidare skall du öva dessa begrepp och samband med kameran. Ta hjälp av användarhandboken. Glöm inte att det finns en klickbar innehållsförteckning i slutet.

• Samma motiv med olika typer av naturligt ljus
• Samma motiv med direkt blixt och olika inställningar för upplättningsblixt

Avslutning

Detta är den fototeori du behöver kunna för kursen Fotografisk bild 1. Du lär dig den bäst genom medveten fotografering, men i början måste du plugga in begreppen och sambanden. Till din hjälp finns här ett provexempel att ladda ner. Där ser du vilken typ av frågor du förväntas klara av.