KROMATOGRAFI

Kromatografi är en samling metoder för att separera  och analysera kemiska föreningar där de olika komponentera separeras från varandra och bildar smala zoner i den rörliga fasen (gas eller vätska) som går över en stationär fas. De separeade komponenterna kan isoleras, i det fallet talar man om preparativ kromatografi eller identifieras (kännas igen) och kvantiteras.

Gemensamt för alla kromatografiska tekniker är att de undersökta ämnena fördelas mellan två faser, på samma sätt som vid extrahering. Vid alla kromatografiska tekniker finns alltså två olika faser, en mobil, rörlig fas och en orörlig, stationär fas. Separeringen av de undersökta ämnena sker genom en fördelning mellan dessa två fasern.  Den stationära fasen är ett fast ämne eller en tunn vätskefilm på ytan av ett fast ämne.  Om den mobila fasen innehåller ämnen som "trivs" bättre i den fasta fasen än i den mobila kommer dessa ämnen att anrikas i den stationära fasen ända till det kommer rent lösningsmedel som sakta extrahera ut ämnena och flyttar dem en liten bit framåt på den fasta fasen. Det blir alltså en serie extraktioner. 
Ett ämnes vandring genom kromatogrammet kan beskrivas som en serie kortvariga extraktioner fram och tillbaka, vilket förorsakar att  transporten  blir långsammare  ju mindre tid en förening stannar i den rörliga fasen, eller ju mer den attraheras av den fasta fasen. Av de här orsakerna kommer föreningar med olika struktur att vandra med olika hastighet genom det kromatografiska systemet.
Inom kromatografi sker adsorbtionen av ett ämne till ytan på den fasta fasen via svaga dipol- eller van der Waals-bindingar.