Kemiska föreningars namn

International Union of Pure and Applied Chemistry (IUPAC) har fastställt regler för namngivning inom den organiska kemin som publicerats i Nomenclature of Inorganic Chemistry (vilken normalt tituleras the Red Book).

Idealet är om en kemisk förenings namn tydligt kan visa vilken formel den har. Till vardags pratar vi om lut, till exempel för att luta lutfisk, men vilken kemisk förening är det vi syftar på? Det finns massor av exempel på gamla namn, ofta dialektala, som är självklara för en viss grupp men som lätt kan missförstås av andra.

Fördelarna med att ha systematiska namn inom kemin är lika uppenbara som inom biologin. Innan Linné revolutionerade arternas namngivning var förvirringen stor, där olika författare använde olika namn för samma art.

Red Book

Systematiska namn

De systematiska namnen ger en absolut tydlighet om vad som avses, men det ska erkännas att även professionella kemister ibland använder vardagliga namn på en kemikalier eftersom dessa namn är så etablerade och knappast kan missförstås. Vatten, H₂O, är ett exempel. Det systematiska namnet är diväteoxid, men det är nog inte någon som använder detta i dagligt tal.

Några regler
För enstaka negativa joner avslutas namnet med -id.
Exempel: Cl^- är klorid, Br^- är bromid.

Kemiska föreningar med en katjon (positiv jon): Namnet börjar alltid med katjonens namn, vilket oftast är samma som grundämnet, följt av namnet på den negativa jonen (anjonen).
Exempel: NaCl är natriumklorid, NH₄NO₃ är ammoniumnitrat.

Katjoner som kan ha mer än en positiv laddning, benämns med en romersk siffra inom parentes efter namnet.
Exempel: Cu⁺ är koppar(I), Cu²⁺ är koppar(II).

Prefixet bi- är ett gammalt sätt att visa att det finns en ensam vätejon i föreningen, till exempel natriumbikarbonat. Detta kan köpas i livsmedelsaffären och då står det oftast bara bikarbonat på påsen. Det riktiga namnet är natriumvätekarbonat, NaHCO₃, och är den verksamma ingrediensen i bakpulver.

Sammansatta anjoner som innehåller mer än ett syre, namnges i stigande ordning med -it, sedan -at. Om det kan finnas fyra syrejoner i en negativ sammansatt jon, används prefixen hypo- och per-. Nariumhypoklorit är är den verksamma ingrediensen i Klorin. Några exempel visas i tabellen nedan.

-id	hypo -it	-it	-at	per -at
Bromid, Br^–	Hypobromit, BrO⁻	Bromit, BrO₂⁻	Bromat, BrO₃⁻	Perbromat, BrO₄⁻
Jodid, I^–	Hypojodit, IO⁻	Jodit, IO₂⁻	Jodat, IO₃⁻	Perjodat, IO₄⁻alt. IO₆⁵⁻
Klorid, Cl^–	Hypoklorit, ClO^–	Klorit, ClO₂^–	Klorat, ClO₃^–	Perklorat är ClO₄^–

Andra sammansatta joner

Det finns en stor mängd sammansatta negativa joner (anjoner). De som markerats med fet stil och röd färg bör du lära dig utantill. Av det sammansatta positiva jonerna (katjoner) är det bara hydroniumjonen, H₃O⁺ och ammoniumjonen, NH₄⁺, du behöver lära dig. Det finns fler positiva sammansatta joner, men de är ovanligt förekommande.

Kemisk formel	Namn	Kemisk formel	Namn
CH₃COO⁻ eller C₂H₃O2⁻	Acetat eller etanoat	MnO₄⁻	Permanganat
C₆H₅COO⁻ eller C₇H₅O₂⁻	Benzoat	NO₂^–	Nitrit
C₆H₅O₇^3–	Citrat	NO₃^–	Nitrat
CO₃^2–	Karbonat	NH₂⁻	Amid
C₂O₄²⁻	Oxalat	O₂²⁻	Peroxid
CN⁻	Cyanid	OH⁻	Hydroxid
CrO₄²⁻	Kromat	PO₄³⁻	Fosfat
Cr₂O₇²⁻	Dikromat	SH⁻	Vätesulfid
HCO₃⁻	Vätekarbonat	SCN⁻	Tiocyanat
HPO₄²⁻	Vätefosfat	SiO₄²⁻	Silikat
H₂PO₄⁻	Divätvätefosfat	S₂O₃²⁻	Tiosulfat
HSO₄⁻	Vätesulfat	SO₃^2–	Sulfit
MnO₄²⁻	Manganat	SO₄^2–	Sulfat

Observera att denna sammanställning gäller för oorganiska föreningar. För den organiska kemin finns ett annat sätt att namnge föreningarna. Se sidan om organisk kemi.