KEMISKA FÖRENINGARS NAMN
International Union of Pure and Applied Chemistry (IUPAC) har fastställt regler för namngivning inom den organiska kemin som publicerats i Nomenclature of Inorganic Chemistry (vilken normalt tituleras the Red Book).
Idealet är om en kemisk förenings namn tydligt kan visa vilken formel den har. Till vardags pratar vi om lut, till exempel för att luta lutfisk, men vilken kemisk förening är det vi syftar på? Det finns massor av exempel på gamla namn, ofta dialektala, som är självklara för en viss grupp men som lätt kan missförstås av andra.
Fördelarna med att ha systematiska namn inom kemin är lika uppenbara som inom biologin. Innan Linné revolutionerade arternas namngivning var förvirringen stor, där olika författare använde olika namn för samma art.
Systematiska namn
De systematiska namnen ger en absolut tydlighet om vad som avses, men det ska erkännas att även professionella kemister ibland använder vardagliga namn på en kemikalier eftersom dessa namn är så etablerade och knappast kan missförstås. Vatten, H2O, är ett exempel. Det systematiska namnet är diväteoxid, men det är nog inte någon som använder detta i dagligt tal.
Några regler
För enstaka negativa joner avslutas namnet med -id.
Exempel: Cl- är klorid, Br- är bromid.
Kemiska föreningar med en katjon (positiv jon): Namnet börjar alltid med katjonens namn, vilket oftast är samma som grundämnet, följt av namnet på den negativa jonen (anjonen).
Exempel: NaCl är natriumklorid, NH4NO3 är ammoniumnitrat.
Katjoner som kan ha mer än en positiv laddning, benämns med en romersk siffra inom parentes efter namnet.
Exempel: Cu+ är koppar(I), Cu2+ är koppar(II).
Prefixet bi- är ett gammalt sätt att visa att det finns en ensam vätejon i föreningen, till exempel natriumbikarbonat. Detta kan köpas i livsmedelsaffären och då står det oftast bara bikarbonat på påsen. Det riktiga namnet är natriumvätekarbonat, NaHCO3, och är den verksamma ingrediensen i bakpulver.
Sammansatta anjoner som innehåller mer än ett syre, namnges i stigande ordning med -it, sedan -at. Om det kan finnas fyra syrejoner i en negativ sammansatt jon, används prefixen hypo- och per-. Nariumhypoklorit är är den verksamma ingrediensen i Klorin. Några exempel visas i tabellen nedan.
-id | hypo -it | -it | -at | per -at |
---|---|---|---|---|
Bromid, Br– | Hypobromit, BrO− | Bromit, BrO2− | Bromat, BrO3− | Perbromat, BrO4− |
Jodid, I– | Hypojodit, IO− | Jodit, IO2− | Jodat, IO3− | Perjodat, IO4−alt. IO65− |
Klorid, Cl– | Hypoklorit, ClO– | Klorit, ClO2– | Klorat, ClO3– | Perklorat är ClO4– |
Andra sammansatta joner
Det finns en stor mängd sammansatta negativa joner (anjoner). De som markerats med fet stil och röd färg bör du lära dig utantill. Av det sammansatta positiva jonerna (katjoner) är det bara hydroniumjonen, H3O+ och ammoniumjonen, NH4+, du behöver lära dig. Det finns fler positiva sammansatta joner, men de är ovanligt förekommande.
Kemisk formel | Namn | Kemisk formel | Namn |
CH3COO− eller C2H3O2− | Acetat eller etanoat | MnO4− | Permanganat |
C6H5COO− eller C7H5O2− | Benzoat | NO2– | Nitrit |
C6H5O73– | Citrat | NO3– | Nitrat |
CO32– | Karbonat | NH2− | Amid |
C2O42− | Oxalat | O22− | Peroxid |
CN− | Cyanid | OH− | Hydroxid |
CrO42− | Kromat | PO43− | Fosfat |
Cr2O72− | Dikromat | SH− | Vätesulfid |
HCO3− | Vätekarbonat | SCN− | Tiocyanat |
HPO42− | Vätefosfat | SiO42− | Silikat |
H2PO4− | Divätvätefosfat | S2O32− | Tiosulfat |
HSO4− | Vätesulfat | SO32– | Sulfit |
MnO42− | Manganat | SO42– | Sulfat |
Observera att denna sammanställning gäller för oorganiska föreningar. För den organiska kemin finns ett annat sätt att namnge föreningarna. Se sidan om organisk kemi.