LABORATIVT ARBETE

Kemi är ett praktiskt ämne. Det är därför svårt att tänka sig kemistudier utan laborationer. För att dessa skall ske på ett säkert sätt, är det viktigt att du sätter dig in i de regler som finns. Utöver dessa är det viktigt att känna till vad alla redskap i labbet heter, vad de används till, var de förvaras och hur de rengörs.

Ta för vana att alltid ta på dig labbrock och glasögon innan du börjar ta fram redskapen för laborationen. Tänk också på att rocken inte hjälper om den inte är knäppt och att glasögonen inte skyddar om de sitter i pannan. Ta inte av dig rocken innan du är helt klar, inklusive har diskat efter dig.

Utöver detta har du några andra saker att tänka på när du labbar:

  1. Tänk igenom och planera laborationen noggrant innan du utför den. Det är alltför många laborationer som misslyckas för att man inte satt sig in i vad som skall göras och vad som bör hända.
  2. För noggranna anteckningar när du genomför din laboration. Det blir betydligt lättare för dig att skriva labbrapport om du antecknat under laborationer. Detta gäller inte bara dina resultat, utan allt du gjort under laborationen. Skaffa dig en ”labbdagbok”.
  3. Många laborationer är kvantitativa, vilket innebär att resultatet är beroende av hur noggrant du utfört dina mätningar. Du måste därför känna till hur redskapen fungerar och vad de är mest lämpliga till. För att öka noggrannheten kan du också utföra samma försök flera gånger för att få ett medelvärde eller för att kunna se om vissa mätvärden avviker.
  4. Räkna gärna när du får dina första resultat. Under många laborationer finns det ett förväntat resultat och kontrollerar du detta redan under själva laborationen kan du se om det du fått fram är rimligt. Är det inte rimligt måste du tänka igenom hur du kan ha gjort fel.

REGLERNA FÖR GRÖN KEMI

Alla som håller på med användning av kemikalier professionellt skall hålla sig till ett antal enkla regler.

1. Undvik att det bildas kemiavfall. Det är mycket lättare än att ta hand om avfallet efteråt.

2. Hushålla med råvarorna. Försök att använda varenda atom av råvarorna, kanske i flera olika produkter.

3. Försök alltid använda tillverkningsmetoder som gör att produkterna blir så ofarliga som möjligt för människor och miljö-

4. Se till att tillverka kemiska produkter som är så lite giftiga som möjligt men ändå fyller den funktion de ska ha.

5. Använd så lite lösningsmedel och andra hjälpämnen som möjligt. När det ändå är nödvändigt att använda dem ska man försöka välja sådana som inte är giftiga, till exempel kan man ofta undvika organiska lösningsmedel och istället använda koldioxid under högt tryck. Koldioxid under högt tryck är nämligen en vätska.

6. Hushålla med energin. Försök använda tillverknings-metoder som kräver så lite energi som möjligt och använd förnybara energikällor.

7. Använd förnybara råvaror så långt som det bara är möjligt. Till exempel kan man använda material från växter istället för råvaror som är baserade på råolja.

8. Undvik tillverkningsmetoder som kräver många kemiska reaktioner, Vid varje reaktion får man en del avfall. Försök istället hitta metoder som går i ett enda steg.

9. Använd katalysatorer så mycket som möjligt. Det sparar energi och man får oftast mindre avfall.

10. Tänk alltid på hela livscykeln för ämnet eller produkten, När ämnet eller produkten inte kan användas längre, ska de helst kunna återvinnas, eller åtminstone inte ge något farligt avfall.

11. Analysera materialet kontinuerligt under tillverkningen, då märker man genast om det bildas några farliga föroreningar.

12. Sträva alltid efter en säkrare kemi. Välj råvaror, metoder och produkter som minimerar risken för olyckor som utsläpp, explosioner och bränder.