MÄNNISKANS KROPP

Människan består av många miljarder celler som arbetar tillsammans. Cellerna är samlade i olika organ och organsystem. Vi kommer att göra en genomgång av hur alla dessa organ är uppbyggda och fungerar.

Cellen

Kroppen består av många miljarder celler som arbeter tillsammans. I avsnittet Livets utvecklig gick vi igenom olika typer av celler och hur de är uppbyggda, men här kommer en kort repetition.

Cellen är den minsta levande enheten. Det finns alltså organismer som bara består av en enda cell, men de flesta djur och växter är uppbyggda av många celler som arbeter tillsammans. För att cellen skall kunna fungera måste den ha en yttre gräns mot omgivningen för att kunna betämma vad som skall tas inte och släppas ut. Alla celler därför omgivna av ett cellmembran. Inne i cellen finns en vätska (cellplasma, eller cellvätska) där olika organeller finns. Dessa har hand olika uppgifter och kan liknas vid kroppen organ. Mitokondrierna sköter energiutvinningen är näringsämnen, lysosomer tar hand om restprodukter och nya proteiner tillverkas i ribosomerna. För att cellerna skall kunna dela sig måste det finnas en ritning för hur cellen är uppbyggd. Denna finns i DNA som är lagrad i cellkärnan.
 

1 – Cellmembran
2 – Cellplasma
3 – Cellkärna
4 – Mitokondrier
5 – Lysosomer
6 – Ribosomer

För att cellerna skall kunna utföra olika uppgifter på bästa sätt, måste de se olika olika ut. De flesta celler vi har i kroppen är därför specialiserade för att bara utföra en enda uppgift på ett speciellt ställe.

Benceller

Vårt skelett är mycket starkt, men ändå ganska lätt,  det växer med oss kan läka sig om det går sönder. Detta innebär att det består av levande celler. Cellerna ser ut som små stjärnor och i urymmena mella cellerna samals det kalk, som står för styrkan i skelletet.

Röda blodkroppar

De röda blodkropparna bildas av stamceller i lårbenets märg (se nedan). De är unika på det sätt att de inte har någon cellkärna och kan därför inte dela sig. Deras uppgift är att transportera syre i blodet. Efter 3-4 fyra månader dör de och ersätts av nya.

Tarmceller

Det är vikgt att tarmarna har så stor yta som möjligt, så att de effektivt kan ta upp vatten och näringsämnen. För att underlätta detta består tarmarnas insida av celler med veck och hårliknande utskott för att det skall bli så stor yta som möjligt.

Äggcell och spermie

Ägg och spermier skiljer sig från andra celler eftersom de bara har en enkel genuppsättning. Äggcellen har speciella molekyler på utsidan för att känna igen spermier från rätt art och när väl en spermie trängt igenom cellembranet hos ägget stängs det för alla andra spermier.

Fettceller

Inuti fettcellerna finns det en droppe med fett. Fettcellerna är viktiga eftersom de lagrar energi och skyddar oss mot nedkylning. Problemet i det västerländska samhället är att för många människor lagrar för mycket fett i sin kropp.

Tvärstrimmiga muskelceller

Detta är cellerna i de muskler som vi använder för att röra oss. De befinner sig ofta i vila, men kan jobba hårt under en kort tid om det behövs. Den enegri som behövs för muskelarbetet finns lagrad ute i musklerna, men den räcker bara 15-20 minuter för hårdare arbete.

Nervceller

Nervcellerna sitter samman i ett förgrenat nätverk så att de kan få impulser från våra sinnesorgan och skicka dessa vidare till hjärnan. Nervimpulserna är elektriska signaler och därför mycket snabbt.

Glatta muskelceller

Vissa muskler, till exempel de som styr andningen och tarmrörelserna, måste vara igång hela tiden men de arbeter med ungefär samma intensitet. Dessa muskel-celler skiljer sig därför från våra skelettmuskler. Hjärtmuskeln har speciella celler som linar både tvärstrimmiga och glatta.

Cellerna delar sig

Cellerna i kroppen har olika livslägd beroende vilken uppgift de har. Vissa celler i tarmarna dör efter bara ett par dagar, men de flesta nervceller är samma under hela livet. Varje sekund måste därför miljntals celler bytas ut mot nya. Detta sker genom celldelning, där en cell blir två nya likadana. 

Celldelningen följer ett tydligt mönster, där det första steget är att DNA kopieras till två identiska uppsättnngar. När detta är gjort delar DNA upp sig vid var sin ände av cellen. Cellen buktar sedan in på mitten för att till slut klippas av till två delar. De två nya cellerna är då givetvis mindre än den ursprungliga cellen, så det ett tag innan de växt till sig till full storlek. När detta är klart kan de dela sig på nytt. Denna vanliga celldelning kallas för mitos.

Delning av könsceller sker på ungefär samma sätt, fast med ett steg till. När den vanliga celldelningen är klar, där en cell har blivit två, sker ytterligare en delning. Fast denna sista delning sker utan att DNA kopierats. De fyra cellerna har därför bara en enkel genuppsättning till skillnad mot de andra cellerna i kroppen som har en dubbel genuppsättning (se avsnittet om genetik för mer information). Celldelning som leder till könsceller kallas för meios.

Stamceller

Våra organ består av vävnader, vilka byggs upp celler av samma sort. Dessa bildas redan på fosterstadiet av stamceller. Detta är celler som kan dela sig och bilda olika typer av celler som inte är exakta kopior. Vi har även en del sådana celler i kroppen som vuxna, till exempel de celler som bildar röda blodkroppar och de som bildar könsceller.

Organ och organsystem

Hos flercelliga organismer, måste cellerna ha specialicerade uppgifter. Vi kallar detta organ, men även olika organ måste samarbeta. Ett hjärta utan blod och blodkärl skulle vara ganska meningslöst och en mage utan tarmar skulle inte heller fungera. Vi skall här gå igenom kroppens alla organ och organsystem, visa hur de fungerar och vad som kan gå fel.

Matspjälkningen

Allt som vi äter och dricker skall igenom hela detta organsystem. Dess uppgift är att ta till vara alla näringsämnen så att får vätska, energi och byggstenar för kroppens alla funktioner. Vi kan klara oss helt utan mat i drygt två veckor, men dricka mste vi göra varje dag.

Som hjälp vid nedbrytningen av maten har vi ett antal specialiserade enzymer. Detta är  molekyler som underlättar och snabbar upp olika kemiska processer. I matspjälkningen hjälper enzymerna framförallt till med att klippa de långa molekylerna i kolhydrater, fetter och proteiner till mindre delar som kroppen sedan kan ta upp och använda.

Ett enzym fungerar ungefär som en nyckel i ett lås – det är bara vissa molekyler som passar in i enzymet. 

Munnen

När vi äter stoppar vi inte bara maten i munnen, utan det är även viktigt att tugga ordentligt. Vi denna mekaniska sönderdelning av maten utsöndrar våra spottkörtlar vätska med enzymer som börjar bryta ner näringsämnena i mindre delar. Det är också viktigt att tugga så att maten blir tillräckligt finfördelad för att inte fastna i halsen när vi sväljer.

Svalget och strupen

Vi har två olika strupar – en luftstrupe och en matstrupe. När vi äter och dricker är det viktigt att detta kommer ner i rätt strupe. När vi sväljer täcks därför luftstrupen av struplocket.

Magsäcken

Första stoppet för maten är i magsäcken. Här är miljön mycket annorlunda från munnen eftersom magsaften är mycket sur (pH cirka 2). Detta gör att maten förtsätter att brytas tillsamman med enzym som är specellt anpassade för denna miljö. 

När vi spyr upp mat får vi en brännande känsla i halsen eftersom munnen och strupen inte är anpassade för den sura magsaften. Spyorna luktar ofta mycket illa. Det är framför allt halvt nedbrutna fetter som ger denna lukt.

Levern och gallan

Gallvätska är viktig för att finfördela fettet så att det lättare kan brytas ner till mindre molekyler. Gallvätskan följer med till tarmarna och tas upp i blodet tillsammans med andra näringsämnen. När blodet sedan kommer till levern sorteras det ut och återanvänds.

Bukspottkörteln

Bukspottkörteln är ett mycket viktigt organ. Det utsödrar basiska ämnen för att neutralisera den sura magsaften. Den är också en viktig tillverkare av enzym för matens fortsatta nedbrytning i tarmarna. Från bukspottkörteln kommer också insulin, som reglerar sockermängden i blodet.

Tarmarna

Hos en vuxen människa är tarmarna cirka 7 meter långa. Det är i tunntarmen som den slutliga sönderdelningen av maten sker. I övre delen av tunntarmen utsöndras tarmsaft, så allt är mycet lättflytande här. När molekylerna är tillräckligt små, kan de tas upp genom tarmväggen till blodet. Upptaget i tarmen underlättas av att insidan är starkt veckad. Detta kallas tarmludd och i dessa veck och utskott  finns massor med tunna blodkärl. Tarmluddet gör att ytan i tarmarna blir mycket större än om de varit släta – faktsikt nästan så stor som en tennisbana!

Tjocktarmen börjar med blindtarmen och dess bihang. Människan har ingen känd användning för blindtarmen, men ibland kan den bli inflammerad och behövas opereras bort. I tjocktarmen finns bakterier som hjälper till att bryta en del av det som matsmältningsenzymerna inte klarat av. Vi får också vitamin K från dessa bakterier. Tjocktarmen har också den viktiga funktionen att suga upp vatten så att avföringe blir ganska fast.

Andning och cirkulation

Hjärtat, blodomlopp och lungor jobbar tillsammans i det organsystem som kallas andning och cirkulation. De är beroende av varandra, men eftersom de är uppbyggda på så olika sätt går vi igenom dem var för sig.

Andning

Det räcker inte med att äta och dricka för att vi skall må bra – vi måsta andas också. I vila tar vi cirka 12 andetag per minut, men vi kan hålla andan ett par minuter och vid hårt arbete andas vi mycket oftare. Andningen är alltså något som normalt sker utan att vi behöver tänka på det, men vi kan till viss del styra andningen med vår vilja.

Syftet med att vi andas är att vi skall förse kroppen med syre och vädra ut koldioxid. Syret behövs för att cellerna skall kunna utvinna energi och koldioxid är restprodukt i denna process. Utbytet av dessa gaser sker i lungornas minsta delar, kallade lungblåsor eller alveoler. Här kommer luften i kontakt med tunna blodkärl. Det är ämnet hemoglobin i våra röda blodkroppar som binder sig sig syret, där varje hemoglobinmolekyl kan ta upp fyra syremolekyler.

Ett normalt andetag i vila är cirka en halv liter, men hos en vuxen människa är den totala lungvolymen mellan 4 och 7 liter. Det är först i lungblåsorna som gasutbytet sker. I näsan, munnen och luftstrupen rensas en del skräp från luften ut. Luften behöver ofta också värmas upp och göras fuktigare innan den når lungblåsorna.

Andningen sker med hjälp av muskeln diafragman (mellangärdet). I vila är den starkt buktad uppåt så att lungorna trycks ihop (utandning). När muskeln spänns plattas den ut och lungorna fylls med luft.


Här kan du lära dig mer om våra andningsorgan.

Hjärta och blodomlopp

Hjärtat pumpar ut syresatt blod till kroppens alla organ. Det syrefattiga blodet kommer sedan tillbaka till hjärtat för att pumpas ut till lungorna för att släppa koldioxid och ta upp nytt syre. Hjärtat slår 60-80 slag per minut och pumpar runt cirka 5000 liter blod varje dag – hela livet! Storleken är ungefär som din knutna hand. I bilderna nedan symboliserar blå färg syrefattigt blod och röd färg syrerikt blod.

Blodomloppet är uppdelat i två olika kretslopp. Det stora kretsloppet startar i hjärtats vänstra sida som pumpar ut syresatt blod genom den stora kropps-pulsådern (aorta) till allt mindre artärer. De allra tunnaste blodkärlen kallas dör kapillärer och det är här som blodet lämnar av sitt syre och tar upp koldioxid.

Det syrefattiga blodet fortsätter sedan i venerna för att sedan samlas upp i större hålvener tillbaka till höger del av hjärtat.

Det lilla kretsloppet går mellan hjärtat och lungorna. Blodet pumpas från hjärtats högra sida genom lungartären till lungorna. Det syresatta blodet kommer sedan tillbaka till hjärtats vänstra sida genom lungvenen.

Hjärtat är en muskel som är uppdelad i fyra olika rum – två förmak och två kammare

Det syrefattiga blodet från kroppen kommer först till höger förmak och flödar sedan ner till höger kammare som trycker ut det till lungorna. 

Syrerikt blod från lungorna kommer in i vänster förmak och flödar till vänster kammare och pumpas sedan ut i artärerna.

Här kan du lära dig mer om hjärtat och blodomloppet.

Höger och vänster kammare drar ihop sig samtidigt för att spara energi. Flödet i hjärtat underlättas av klaffar mellan de olika rummen. Det finns två olika typer av klaffar:

Segelklaffar – finns mellan förmak och kammare.

Fickklaffar – finns mellan vänster kammare och aorta och mellan höger kammare och lungartären.

Artär

Ven

Kapillär

Det är stor skillnad på uppbyggnaden hos artärer och vener. När blodet pumpas ut i stora kroppspulsådern är blodtrycket högt. Artärerna måste därför vara betydligt kraftigare uppbyggda än venerna. Det är också därför som vänster sida på hjärtat är större. Vänster kammare måste vara kraftiga än höger kammare eftersom det krävs mer energi för att pumpa ut blodet i kroppen än till lungorna. Venerna har istället klaffar som hindrar blodet från att rinna tillbaka. Kapillärerna är bara ett celllager tjocka så att de kan ha bra kontakt med de vävnader som skall ha syre och som behöver avge koldioxid. Blodet är också viktigt som transport av näringsämnen, så dessa måste också lätt kunna tas upp och avges.

I de flesta fall kan vi anta att i artärer finns det syrerikt blod och i vener finns det syrefattigt blod, men detta är inte helt sant. Definitionen för dessa två olika typer av blodkärl är därför:

Artärer – för blod från hjärtat
Vener – för blod till hjärtat

Så vad är problemet? Jo, blodet i lungartären, alltså det blod som hjärtat pumpar till lungan, är ju syrefattigt och blodet i lungvenen (det blod som kommer från lungan) är syrerikt.

Blodet

En vuxen människa har 4- 6 liter blod i kroppen. Blodet består till drygt hälften av blodplasma och knappt hälften av blodkroppar. Blodplasman består mest av vatten, men där finns också näringsämnen, salter och vitaminer.

Blodkropparna tillverkas i den röda benmärgen från samma stamceller:

Röda blodkroppar – Innehåller hemoglobin som binder och transporterar syre. 

Vita blodkroppar – Ingår i immunförsvaret och finns även på andra platser i kroppen än i blodet.

Blodplättar – Hjälper till att stoppa blödningar genom att blodet koagulerar.

Kroppens reningsverk

De kemiska processer som hela tiden pågår i kroppen är mycket effektiva, men de bildar en del avfall. De mesta av detta hamnar i blodet som därför måste renas. Det mesta filtreras bort i njurarna och vi kissar ut det genom urinen. Njurarna ser också till att det är rätt balans mellan vätska och salter i kroppen. Om vi svettas mycket sparar kroppen på vätska och urinen blir mer koncentrerad. Omvänt gäller också – om vi dricker mycket kissar vi mer.

Blodet passerar även genom levern. Den kan också filtrera bort och bryta ner skadliga ämnen, till exempel alkohol. Levern lagrar också energi på samma sätt som våra muskler.

Här kan du lära dig mer om njurarna och urinvägarna.

Immunförsvar

Allt levande har någon form av försvar mot attacker från andra organismer eller virus som utvecklats i ständig kamp under årmiljonerna. Människan har olika typer av skydd mot skadliga organismer och virus:

• Huden är en mycket effektiv yttre barriär.
• Tårvätska och saliv gillas inte av bakterier
• Flimmerhår i svalg och näsa rensar ut partikkar och bakterier i luften vi andas
• Magsyran dödar de flesta organismer som vi får i oss via maten.

 Om virus, bakterier eller andra skadliga mikroorganismer ändå tar sig in i kroppen möter de ett mycket avancerat immunförsvar. där flera organ hjälper till:

Vita blodkroppar – kroppens försvarsceller – bildas i  benmärgen.
• De förs ut i kroppen med hjälp av blodet.
• De vita blodkropparna transporteras även i lymfvätskan, som finns i ett eget kärlsystem som når hela kroppen.
• På vissa ställen i lymfsystemet finns lymfkörtlar som innehåller många vita blodkroppar.
Mjälten är också en viktig del i immunförsvaret och innehåller många vita blodkroppar.
• En speciell sorts vita blodkroppar som kallas för T-celler mognar och utbildas i brässen (thymus).
• Vissa celler i immunförsvaret kan minnas de infektioner vi haft – vi blir då immuna.
• När vi vaccinerar oss lär vi upp immunförsvaret genom att få i oss delar av smittämnet i små mängder.

Alla blodkroppar produceras av samma stamceller i benmärgen. De vita blodkropparna finns i ett par olika varianter – makrofagerna (storätarna) äter upp bakterier och virus, granulocyterna innehåller kemiska ämnen som immunförsvaret behöver och lymfocyterna (T-lymfocyter och B-lymfocyter) lär sig känna igen främmande bakterier och virus så att kan bli immuna mot sjukdomar.

Skelett och muskler

Skelettet

Skelettet är nödvändigt för att ge kroppen rörlighet och musklerna stadga. Det är mycket starkt, men ändå lätt – 15-20% av kroppsvikten är skelett. En vuxen person har 206 ben som hålls samman av leder och ligament. Benen i skelettet omges av en benhinna med blodkärl som förser bencellerna med näring och syre. Under ett år byts ungefär 10% av skelettet ut, vilket innebär att vart tionde år har du ett helt nytt skelett.

De olika benen i skelettet sitter samman på lite olika sätt beroende på vilken uppgift de har. På bilden till höger ser du de olika typerna av leder och exempel på var de finns i kroppen.

För att lederna skall vara både rörliga och stabila är slitytorna mellan benens ändar täckta med ledbrosk och mellen dem finns ledvätska som fungerar som smörjmedel. lederna stabiliseras också av muskler, senor och ledband (ligament).



Här finns mer information om skelett och leder.

Musklerna

I vår kropp finns det cirka 640 olika muskler fästa vid skelettet – när du skriver med en penna använder du 40 av dem och när du går cirka 200. Ungefär hälften av din kroppsvikt är muskler.

Muskelcellerna sitter samman i knippen och runt dem finns bindväv för att ge stadga. Musklerna kan bara dras samman (spänna sig), så alla skelettmuskler jobbar i par. Bilden nedan visar hur biceps och triceps arbetar tillsammans – för att lyfta underarmen dras biceps samman och då sträcks triceps ut. Få att få en rak arm igen dras triceps samman och då sträcks biceps ut.

Eftersom skelettmuslerna skall kunna utföra hårt arbete finns det många små blodkärl i musklerna, så att de kan förses med tillräckligt med syre. I muskerna finns det också lagrat energi för en kortare tids arbete (15-20 min).

Som vi gick igenom i avsnittet om cellen, ser musklerna inne i kroppen annorlunda ut eftersom dessa arbetar ungefär på samma sätt hela livet och att inte kan styra deras arbete.

Här kan du lära dig mer om musklerna.

Nervsystemet

Nervsystemet är kroppens verktyg för att hålla koll på alla processer och rörelser. De viktigaste delarna är hjärnan och nervcellerna.

Hjärnan är innesluten i skallen och för att skydda den ytterligare är den omsluten av tre hjärnhinnor med vätska mellan. Här nedan beskrivs hjärnans olika delar:

Storhjärnan – Det är här det mesta sker. Vänster hjärnhalva är hos de flesta dominant och ansvarar för tal, språk och logiskt tänkande, medan höger hjärnhalva är mer konstnärlig. Den yttersta delen kallas hjärnbarken och det är här vårt medvetande finns.

Hjärnbalken förbinder hjärnbarken i de båda hjärnhalvorna med varandra.

Lillhjärnan är framför allt viktig för balansen och finregleringen av våra rörelser. Den tar emot information om kroppens läge och rörelser, och samordnar den informationen med de order om viljestyrda rörelser som kommer från storhjärnan.

Hjärnstammen innehåller omkopplingsstationer som till viss del kan filtrera informationen till hjärnbarken. Hjärnstammen innehåller även viktiga områden som bland annat styr kroppens hormonsystem, andning, hjärtverksamhet, kroppstemperatur, ämnesomsättning och vakenhet.

Ryggmärgen är en direkt fortsättning av förlängda märgen i hjärnstammen. Ryggmärgen sträcker sig från stora nackhålet i skallens nackben, vidare genom den kanal som bildas av ryggkotorna, ner till nivå med första eller andra ländkotan.

Nervecellerna ser mycket speciella ut. Cellen har flera grenade utskott, där nervcellerna och förenade med varandra. De har också ett utskott (nervtråd) som sänder signaler till eller från andra celler eller organ, till exempel muskler. Nervsignalerna går mycket snabbt – cirka 100 meter per sekund – men det beror på många faktorer. En del signaler och intryck måste bearbetas av hjärnan, medan andra sker med reflexer. Se nedan.

Mer om hjärnan och nervsystemet hittar du här.

Nervreaktioner

När vi är vakna tar vi hela tiden massor av beslut genom de sinnesintryck vi får. Exemplet till höger visar vad som händer när vi känner något med handen. De sensoriska (känsel) cellerna i handen ger en signal till hjärnan. Denna kopplas om i hjärnstammen och går vidare till det sensoriska området i hjärnan. Där tar vi beslut om hur vi skall reagera. Detta beslut skickas sedan till vårt motoriska centra i hjärnan som ger signal till handen om vad som skall göras. Allt detta sker inom bråkdelen av en sekund.

Många reaktioner sker med reflexer, vilket innebär att vi gör något utan att hjärnan är inblandad. Om du råkar lägga handen på ett varmt föremål, dras handen snabbt bort. Signalen från handen om att det är mycket varmt behöver bara gå till ryggmärgen för att ge signal till armen om att dra bort handen. Detta går då mycket snabbare.

Huden och känsel

Som vi sett tidigare är huden en viktig del av försvaret för skadliga organismer och virus, men huden spelar också en viktig roll i temperaturregleringen. Huden är kroppens största enskilda organ och väger cirka 5 kg hos en vuxen person. 

Hudens översta lager (hornlager) består av döda celler. I lderhuden och underhuden finns olika typer av känselkroppar för att vi skall kunna känna kyla, värme, beröring och smärta.

Här finns mer information om huden.

Lukt och smak

Dessa två sinnen hänger nära samman med varandra. Du har säkert märkt att maten smakar annorlunda när du är täppt i näsan. Både lukt och smak bygger på att vi har känselceller som känner igen vissa molekyler. Dessa molekyler passar ungefär som nycklar i ett lås. För lukten sitter känselcellerna långt upp i näsan. Som däggdjur är vi medelbra på att känna lukter, men hundar är extremt bra – hos oss upptar luktsinnet cirka en 1/20 av hjärnan, hos hunden 1/3!

Våra smakceller (smaklökar) sitter på tungan och är också utvecklade för att känna igen vissa molekyler. Den smak vi känner är en kombination av de fyra grundsmakerna och lukten. Det finns även en femte grundsmak som heter umami. Tänk dig väl lagrad ost eller sojasås.

Syn

Ögat är ett mycket avancerat optiskt instrument. Precis som hos en kamera (se Fysik – Optik) sitter det en konvex lins som fokuserar ljuset mot närhinnan. Där finns det speciella känselceller som känner av mängden ljus som träffar dem. Dessa känselceller finns i två varianter – stavarna känner bara av mängden ljus och ser därför bara i svartvitt, medan tapparna registrerar färg. Stavarna finns över hela närhinnan och de är mycket ljuskänsliga. Tapparna är koncentrerade i gula fläcken. Synnerven skickar signalerna från näthinnan till hjärnan där syncentrum baktill i hjärnan och tolkar signalerna och gör den bild vi uppfattar. Där synnerven går ut från ögat finns inga tappar eller stavar, så där kan vi inte uppfatta någon bild. Detta område kallas för blinda fläcken.

Hornhinnan skyddar ögat.
Pupillen reglerar hur mycket ljus som släpps in – när det är ljust är pupillen mindre och när det är mörkt är den större.
Ringmuskeln reglerar formen på linsen så att vi kan se skarpt – den behöver ha olika form om vi läser eller ser på långt håll.

Hörsel och balans

Människan hör ljud i frekvensområdet 20 -20 000 Hz (se Fysik – Ljud). Ljudvågorna fångas upp av ytterörat, koncentreras i hörselgången och gör att trumhinnan vibrerar. Dessa vibrationer fortsätter i innerörat genom hörselbenen (hammaren, städet och stigbygeln).  Stigbygeln, som är kroppens minsta ben, överför vibrationerna till öronsnäckan som skickar signaler genom hörselnerven till hjärnan för att tolka ljudet. Båggångarna känner av huvudets läge och är viktiga för balansen.
 

Hormoner

Kroppens hormonsystem består av flera körtlar som bildar signalämnen, så kallade hormoner. De transporteras med hjälp av blodet och når hela kroppen. Hormonerna är specialiserade och påverkar bara bestämda celler, så kallade målceller. Dessa reagerar sedan på ett förutbestämt sätt.

Hormonsystemet har tillsammans med nervsystemet övergripande uppgifter i kroppen. De två systemen arbetar inte självständigt, utan samarbetar på ett invecklat sätt. Nervsystemet har en överordnad funktion och är dessutom snabbare än hormonsystemet.
Hormonerna styr mycket av det som händer i kroppen, bland annat:

ämnesomsättningen
tillväxten
salt- och vattenbalansen
könsmognaden och sexualdriften
fortplantningen.

Praktiska övningar

Reaktionshastighet
Lungvolym
Handstyrka